STÅNDPUNKT
Ulrika Sparre 2004

INLEDNING

RESONEMANG

1. Livsåskådning

2. Tro i Västvärlden

3. Vi och dom

ARBETEN

Labyrinth, 2001

End exam exhibition, 2002

Bilfärd, video 2003

Att tro är att inte veta, en marknadsundersökning 2003

INFÖR FRAMTIDEN

LITTERATUR

Ulrika Sparre, MA Fri Konst

Institutionen för Konst, Konstfack, 2004

INLEDNING

Vilka val gör vi människor i olika situationer; Hur begränsas vi av våra tankar?

Min verk kretsar kring frågeställningar. Från dessa övergripande frågor till andra skenbarligen mer vardagliga; Hur ser vi varandra, våra liv och möjligheter?

Och vilka frågor ställer sig individen som utmanar hans eller hennes syn på sitt liv?

Jag har arbetat med skulptur som uttrycksform. Mina verk har tagit form som rumsliga installationer där betraktaren själv varit en del i verket. Verken har ofta varit plats-specifika, och ibland direkt tillverkade för en speciell plats eller rum.

Jag har arbetat med transparanta och förgängliga material. Dessa material har symboliserat tankar och möjligheterna och riskerna att begränsas av sig själv.

Jag har under de första åren av min högskoleutbildning studerat vid Gerrit Rietveld Academie i Amsterdam där jag tagit min BA i Skulptur Juli 2002 (se verk end exam exhibition). Hösten 2002 påbörjade jag studier vid Magisterprogrammet i Konst på Konstfack. Något som inneburit att mitt konstnärskap tagit en ny vändning där jag har arbetat med nya verktyg och andra arbetssätt.

RESONEMANG

Vilka val gör vi och hur uppfattar vi varandra? Skapar vi mål och förväntningar utifrån redan förutbestämda mönster? Vilka möjligheter har människor att skapa sina egna vägar?* Styr man själv över sina val i livet och det som händer?

Under de senaste 2 åren har jag inriktat mig mot ämnet tro, där jag arbetat med ett mer undersökande tillvägagångssätt. Trosfrågor diskuteras mycket lite bland människor i dagens Sverige. En av mina ambitioner är att definiera tron som nutida samhällsfenomen och vilka substitut som vi idag kan finna för den tidigare stark förankrade kristna tron.

Det finns lika många människor som det finns trosföreställningar och jag har intresserat mig för hur varje individ skapar sin egen sanning. Genom intervjuer, besök hos olika alternativa trossamfund och samtal med människor om deras tro har jag kommit i kontakt med en rad olika tankar runt människans existens; val av Gud och livsåskådning.

1. Livsåskådning

Hur kommer det sig att människor runt om i världen tror sig besitta sanningen? Och att vi idag tycker oss veta mer om mänskligheten och världen?

Vetenskapen besitter nu den nya sortens vetskap om människans uppkomst och existens. Den sanning som religionen och vår kristna tro tidigare gav om vår skapelse har nu förlorat sin tidigare innebörd.

Men trots detta är vi fortfarande begränsade som människor, och sannolikheten att få veta förklaringen till varför en yttersta verklighet låtit universum uppkomma är fortfarande långt utom räckhåll. Ifall vi någonsin kommer kunna förstå den? Detta är även vetenskapsmännen och forskarna Hawkins och Peacocke överens om.*

I slutändan strävar både den religiöst troende människan och vetenskapsmannen att förstå och hantera döden och livet, och att söka i universum efter sanningen, eller att drömma om paradiset som det slutliga målet är alla försök att förstå det slutliga syftet med vår uppkomst och existens.

Även om vi idag lever i ett samhälle utan en specifik trosuppfattning måste människan hantera och bilda sig en uppfattning om sin existens. I vårt sekulariserade samhälle där varje individ har en möjlighet att bilda sig en egen uppfattning om syftet med sitt liv skapas en ny slags tro. Den tron söker sig bort från de traditionella trosuppfattningarna och försöker tillsammans med vetenskapen och samhällets värderingar hantera det faktum att vi föds och att vi dör, att vi blir sjuka eller att andra saker händer i vårt liv av olika anledningar.

2. Tro i Västvärlden

”Jag tror inte på gud men jag tror på något?”

Många av dagens svenskar har svårt att relatera till ord som Gud och kristendom. De har blivit till ord utan riktig mening. Ordet Gud har fått en närmast negativ klang.

Vi kan alla ta del av stor mängd information och vi lever i ett samhälle med möjligheten till ett ”fritt tänkande” och fri debatt.* Detta är naturligtvis en grund till att vara rationell och skapa en egen tro och sanning med vetenskapen som utgångspunkt.

Vad har den skapade individualisten för känsla att vara del i något större? I Sverige finns förväntningen att du ska ta hand om dig själv redan som ung, men samhällets stödjande hand finns nära till hands. Kanske kan detta vara ett substitut för en tro?

I ett samhälle som förnekar döden och där människor främst avlider av ålderdom konfronteras inte människorna med existentiella frågor förrän i det direkta mötet med döden, som t ex vid en anhörigs bortgång.

I början av 1800-talet förändrades vår syn på döden till att associeras med sjukdom och våra kyrkogårdar flyttades från sin centrala plats i staden till förorterna för att dölja den sista mörka viloplatsen. (Foucault – Om andra rum, 1967, Heterotopias*)

I västvärlden skapas nya sätt att hantera döendet, bl a i verksamheter som Hospis där döende människor i alla åldrar får hjälp att gå över gränsen. (Dr Elisabeth Kubler-Ross skapade det allra första hospis – vilket fått efterföljare världen över*)

3. Vi och dom

Jag har i mina intervjuer med människor från Mellanöstern noterat att ordet ”individuell identitet” och ”individualist” inte har någon mening i ett land där gud är del av samhället. Dessa människor refererar till sig själva som ”Vi”, i motsats till det svenska ”Jag”.

Ett verk som belyser detta är The Koran, Cairo airport 10.23am 13-01-03,
del i utställningen Vi, Mars 2003 i Vita Havet, Konstfack.

Magnus Bärtås beskriver;

”Ulrika Sparres videoinstallation The Koran, Cairo airport 10.23am 13-01-03 utspelar sig i realtid. Vi får följa tre personer som läser Koranen, sittande axel vid axel. De framstår som tre olika uttolkare med tre olika förhållningssätt till den Heliga skriften, ändå förenade genom sin gemensamma aktivitet. Den utmejslade scenen skapar en viss ovisshet om den dokumentära nivån i filmen. Miljön – en anonym flygplats – bildar en fond av transit och uppbrott i kontrast till en skrift vars status hävdas som urkälla, opåverkad av tidens gång.”

The Koran, Cairo airport 10.23am 13-01-03

De nyuppkomna New Age rörelserna kan uppfattas som religioner skapade för västerlänningen som sätter sig själv i centrum. När ”jag” mår bra kan jag hjälpa andra...? Mer traditionella religioner som kristendomen talar om att placera sin nästa i första hand.

Jag har förundrats över vad människor kommer i kontakt med i sig själva.

Genom sitt religiösa utövande, sitt yrke eller annan övertygelse, har varje människa lagt en vikt vid vad deras sanning är. Vare sig de ser sig beroende av andra eller bara av sig själva.

Når den religiöst utövande personen samma vetskap om sig själv som den som ägnar sig åt analys genom den västerländska psykologin? Har terapeuten ibland fått ersätta religionen?

Och varje individs kropp – en plats för tillbedjan, ans och vård – blivit vars och ens eget tempel?

– Kanske är det så att man lär känna sig själv genom olika vägar. Genom att tala med sig själv och genom att tala med den gud man skapar själv.

Den sekulariserade västerlänningen ser gärna den religöst troende som en människa som flyr från verkligheten. Men är vårt inbillade oberoende av varandra verkligt? Individualisten som är sin egen konkurrent. Samhället uppbyggt på konsumtion.

Hur påverkar våra nya värderingar samhället och hur vi ser varandra?

I mötet med andra människor funderar jag ofta över vad andra vet som inte jag vet. Begränsningen att inte kunna förstå och veta allt.

Hur kommer det sig att vissa anser sig veta – t ex vad som sker efter döden? Valet att selektera och inte vilja se mer, för att kunna skapa en sanning? Vad ligger till grund för det?

ARBETEN

Jag har valt att presentera 4 verk som är producerade mellan 2001 och 2003.

Jag har genom mina verk försökt att skapa tankar– detta genom att ta in betraktaren i verket.

De frågor jag ställer och frågar mig själv kan inte ha några svar.

Och de svar jag är ute efter är de som betraktaren skapar för sig själv.

Hur man skapar sin verklighet, ser människor omkring sig och vad man tror på.

Valet att ta ett beslut om hur man ser sin verklighet.

Valet i labyrinten eller enkäten handlar om ett tillfälligt ställningstagande – vad är sant.

Men det är också något som kan förändras.

”Labyrinth” 2001

Verket ”Labyrinth”, Amsterdamse Bos 2001, är en omöjlig vägglös labyrint som är gjord som en teckning i gräset. Den 15x12 meter stora labyrinten med 2 tillhörande gångar, 8 respektive 40 meter, är gjord genom att gräset täckts med svart plast i 2,5 vecka. Bristen på ljus hämmar klorofyllen och gör att gräset blir vitt i dessa delar.

Labyrinten som inte har någon utgång, symboliserar de förväntningar vi har, våra skapade begränsningar och de val vi gör. Där vi också tror att saker måste följa ett visst mönster.

Går jag den väg jag valt?

Labyrinten ger betraktaren valet att spela spelet, se dess begränsningar och följa dess regler eller inte.

”Labyrinth” 2001

Labyrinten är kopplad till de redan existerande gångarna i parken för att skapa ett ytterligare val när betraktaren närmar sig labyrinten.

De betraktare som valde att gå i labyrinten reagerade väldigt olika på utgången. En del kände sig lurade, medan andra skrattade eller tyckte det var tråkigt. Jag ser det som ett tillfälligt val som är där för en sekund. Vilken väg väljer man, och kan man påverka den själv?

Efter 1-2 veckor återfår gräset sin ursprungliga färg och i och med detta är väggarna och spelet som utspelade sig försvunnet.

End exam exhibition, installation, Rietveld Academy 2002

PVC skärm/vägg, rökmaskin, video-projektion 20 min, ljud

Installationen består av 2 rum. Rummen är avskilda från varandra genom en transparant PVC vägg, 3x4m, som också fungerar som en projektionsduk.

I det ena rummet ser man endast en projektion av en skog (se rum 1). Skogen växer sakta från vår till sommar och människor och djur rör sig ibland i videon.

I bakrunden hörs ett svagt vindljud blandat med de övriga ljuden utifrån.

I rummet bakom är det tjock rök från en rökmaskin. Röken bakom den transparanta väggen skapar projektionsduken.

I rummet med rök är betraktaren nästan blind och kan endast ana konturer av andra människor som rör sig i rummet samt se de skiftande gröna färgerna från projektionen (se rum 2).

När man rör sig framför duken med projektionen är man fullt synlig för de människor som betraktar bilden från rum 1, men kan själv endast ana gestalterna där utanför.

Rummens ingångar finns i olika delar av byggnaden, så man är omedveten om sammankopplingen med de olika betraktarna. Dock är de ljud man hör i rummen det som alla har möjlighet att uppfatta.

rum 1 rum 2

Jag har arbetat med tankar om det obeständiga och tillfälliga med referens till bl a Herakleitos teorier:

Panta rei – "Allting flyter" är hämtat ur Herakleitos autentiska sats: "Man kan inte två gånger stiga ner i samma flod, I samma vatten stiger vi och stiger vi icke, det är vi och det är icke vi"

Denna sats är nog bland de mest kända satserna tillsammans med läran om motsatsernas förening - Om det inte skulle finnas motsatser som förenades skulle det inte kunna finnas några enheter.

Med Panta Rei menar han att allting ständigt förändras, men att allt fortfarande håller sig inom sina mått, och är på så sätt konstant, samtidigt som det är föränderligt.

I och med att man sätter sin fot i vattnet har det förändrats, vattnet som floden bestod av har runnit längre ner i floden.

Men floden håller fortfarande sina mått och är på så sätt ännu en flod. Även människan förändras i och med att hon stiger ner i floden. Allting som försiggår i världen är alltså en bytesprocess såsom denna. Ingenting förblir någonsin ett och detsamma.

bild 3 bild 4

Det viktigaste när man skall förstå Herakleitos, är att man lägger vikten vid den andra hälften av satsen, nämligen, "det är vi och inte vi".

Detta kan dock tyckas vara lite gåtfullt sagt, att vår tillvaros enhet består i ständig förändring. Ett enklare sätt att förklara detta hade Platon;

"Vårt vara är ett ständigt bliva"

bild 3; Genom väggen syns människor som del i projektionen

bild 4: Närbild på människor som rör sig bakom väggen.

Verket förändras konstant och betraktaren och aktören spelar med i det föränderliga spelet.

Människorna kommer och går i rummet och videon/bilden förändras.

Bilfärd, video 6.30 min, 2003

Vad tror individualisten?

Under hösten 2002 gjorde jag en rad intervjuer där jag samtalat med människor om deras tro. Jag uppsökte människor som ansåg sig ha en egen tro, och som inte ansåg sig tillhöra en specifik trosuppfattning. Mötet med dessa människor var spännande och givande för mig. Jag upplever ofta att en intervju skapar en intim relation mellan intervjuaren och den som blir intervjuad. Något som är svårt att återskapa när man visar dokumentation. Utifrån dessa intervjuer skapade jag en situation där jag diskuterade de ämnen som jag tyckte var viktiga inom tron hos individualisten. I ett samtal summerade jag de olika funderingar som jag anser viktiga.

Videon presenterades i en intim situation där betraktaren tar ”min plats” i bilen för lyssna på samtalet. Som inte är ett samtal utan en fiktiv dokumentär monolog.

Mannen i bilen är bestämd och har definierat sin tro, utan att för den saken skull tillhöra en specifik religion. Hans tro består av fragment ur den kristna tron, samtidigt som han fyller i med andra trosuppfattningar i kombination med sina egna tankar. Han har funderat runt de frågeställningar jag tycker är viktiga och han har vågat fundera över döden, livet och sin relation till gud. Han vågar också göra ett påstående om sin tro utifrån den sanning han själv skapat.

Vi färdas i en bil i staden tillsammans med Patrik som berättar (i korta drag):

Om Gud:

Jag tror på en opersonlig personlig gud, att gud är en medveten kraft.

Jag tror att gud är som en slags världssjäl, Athma, och att när människor lever och blir berikade i sina liv så lär sig gud mer om människan och livet. Jag tror också på ett liv efter döden och när jag är fullärd så kommer jag tillbaka till gud.

Jag tror på ett liv på andra planeter och att det är samma gud där.

Om livet:

Det viktigaste i livet är att akta sig för livslögner framförallt mot sig själv – att leva emot det man tror på. Många människor struntar i sina livsmål för att samhället eller föräldrar och saker utifrån lägger på en idéer som ska gälla som normer för hur vi ska leva våra liv.

Och det är helt fel, helt och hållet förkastligt.

Man måste följa den passion man har. Följa den kärleksidé man har.

Kärlek har all betydelse – det är det som är gud. Man måste leva sitt livsmål.

Om döden:

Döden är en fas och livet är en skola.

Man är hela tiden rädd för att förlora saker, men man får inte vara rädd att förlora något som man bara har till låns.

Så när människor väl dör så måste man vara så klar att man alltid kan vara ärlig mot sig själv.

Att man har sagt det man vill säga, att man har gjort det man vill göra. Att man är klar med sin omgivning.

Döden är inget problem, det är ett steg. Det är som att byta overall.

”Att tro är att inte veta”, ”To believe is not to know”, en marknadsundersökning 2003

http://surveymanager.com/i/s.asp?DCVDK76IV

Att tro är att inte veta – en undersökning?

En marknadsundersökning är ett vetenskapligt undersökningsverktyg som används för att dra slutsatser om individen, och mäta attitydförändringar i samhället.

Dessa kan ha som syfte att t ex utveckla bättre produkter och tjänster, samt generera större produktivitet och effektivare marknadsföring.

Jag har utifrån de funderingar jag har om hur människan gör sina val och skapar sin tro skapat en undersökning med syftet att få deltagaren, betraktaren, att ta del i frågeställningar om sin egen relation till sin existens och funderingar kring detta. Där tvingar jag deltagaren att ta ställning till frågor om sin tro, vilket är något som man endast själv kan bestämma svaren på. därav titeln ”Att tro är att inte veta”.

Jag vill genom frågorna väcka en tanke om hur dessa människor ser på sitt liv och dess gång.

Syfte har också varit att genom att ställa dessa frågor få människor att fundera och framtvinga ett ställningstagande. Genom uteslutande ja och nej- alternativ tvingas deltagaren till ett beslut. Kanske säger hon/han att idag vet jag nog inte vem jag är men tvingas ändå att genom att tänka på frågan ta ställning.

Många frågor, som funderingen runt sin existens och rädslan för döden påverkas ofta av miljö, anhöriga och tidigare erfarenheter.

De frågor jag valt att fråga föregår på många sätt religionen. Dessa frågor som inte har något svar är de som religionen och vetenskapen försöker ge oss svar på. Och som människan ideligen måste hantera.

Tror du ditt beteende gentemot andra, samhället och naturen påverkar utvecklingen i ditt liv?

Styr du själv över händelser i ditt liv?

Anser du dig veta vem du är?

Funderar du över din existens?

Har din existens något syfte?

Tror du på ett liv på andra planeter?

Finns det en universell sanning om mänsklighetens existens?

Finns det en möjlighet att förstå den sanningen?

Finns det ett liv efter döden?

Hur ser det livet ut?

Är du rädd för att dö?

Hur ofta tänker du på döden?

Anser du dig vara troende?

Vilken av följande trosuppfattning tillhör du?

Reaktioner och respons

Många människors tro är oprecis och diffus och låter sig inte fångas in genom enkla frågor, den tro som finns inom folkreligiositeten är både motsägelsefull och diffus.

Kommentarer och övriga anmärkningar visar att människor inte vill svara inom ramen för en kvantitativ undersökning, och inte bli generaliserade i sin tro. Ingen har lika tro och man vill förklara sin tro.

Subject; Att tro är att inte veta

Hej, jag undersöker funderingar runt existensialism och livets gång.

Dina svar är givetvis anonyma och syftet med enkäten

är att sammanställa dina och andras funderingar.

Det tar 5 minuter att svara på enkäten, klicka på länken nedan.

Tack på förhand

Ulrika Sparre

http://surveymanager.com/i/s.asp?DCVDK76IV

(Svensk version)

http://surveymanager.com/i/s.asp?EHVJK8BJW

(English version)

Jag har i undersökningen kommit kontakt med människor som velat utveckla sina svar samt lämna andra kommentarer där det framgår människor inte vill bli generaliserade i sin tro. Detta kan påvisa att människor som inte anser sig tillhör en specifik trosuppfattning trots detta skapar en form av egen tro.

– ett liv efter döden?...jag svarade "nej" men "nånting" överlever efter döden... onekligen har jag påverkat världen på ett sätt som efterleva min död... mina tankar, vissa av dem, har kanske blivit andras... kanske även min tro, eller en del av det... här finns plats att fundera...mellan kroppen som onekligen ruttnar och "själen" vad det nu än är så finns kanske annat som efterleva mig... eller hur???? så...jag var osäker när jag svarade "nej" till ett "liv" efter döden :-)

– svaret ja innebär för mig att jag kan ana glimtar av vem jag är, att för någon sekund ibland skönja meningen med vår existens. För mig är det alltså inget tvärsäkert eller heltäckande ja

– MIN TRO GRUNDAR SIG PÅ ATT ALLT OCH ALLA ÄR EN DEL AV GUD OCH ATT DET FINNS OLIKA MEDVETANDENIVÅER. FÖR MIG ÄR DET SKILLNAD PÅ TRO OCH RELIGION, TRO ÄR ÖPPET MEDAN RELIGION BEGRÄNSAR, DET VIKTIGA ÄR ATT HITTA SIN EGEN TRO. JAG TROR ÄVEN ATT DET FINNS LIKA MÅNGA SANNINGAR SOM DET FINNS VARELSER OCH MER DÄRTILL, SAMTIDIGT SOM DET FINNS EN UNIVERSELL SANNING SOM VI ALLA ÄR DEL AV. I DEN STÖRSTA TVIVLAREN ÄR GUD DEN DRIVANDE FAKTORN. KÄRLEK TILL ALLT OCH ALLA.

–Min existens har inget universellt syfte, men den har ett viktigt syfte att fylla under min tid på jorden, nämligen att sprida energi och glädje, liksom andra ger mig energi och glädje. Syftet med min existen är att kunna njuta så mycket som går under de år jag får. Och eftersom jag under min existens kan påverka andra så lever en gnutta av mig kvar efter min död eftersom de värderingar och den energi jag har givit andra och som de efterlevande väljer att bejaka fortsätter att leva som ett litet fragment av min tidigare existens.

– Endel svar hamnar i mellanrummet mellan ja och nej

t.ex om jag tror att min existens har någon mening, den har tror jag ingen mening just därför får vi en förutsättning för att skapa en mening.

– Det som kan förändras är den egna inställningen till sin omvärld. Allt annat kan inte styras av en själv!

– I believe I exist and that is the only truth i can count on. I may ponder at times about why where and how, but mostly I prefer to think about what is possible in this life or what i can make happen.

I don’t believe i control everything and i don’t follow a religion or believe in a particular god but at times when things seem out of control or when a miracle happens in my life, i ask or thank something, something out there or just something inside me, something i dont know anything about but i like to believe exists.

– SOME QUESTIONS NEED THE OPTION OF :"I DONT KNOW ". Not knowing is part of our existence...Uncertainty is the result of wondering and seeking "the truth".

– Lifes always right.

If you let go the fear, there is nothing to fear.

Your doubt is a diamond drill.

Question and answer have the same place to come from.

–Några frågor svåra eller omöjliga att besvara, t ex fråga "Styr du själv över händelser i ditt liv?" Många triviala händelser styr jag själv över (när jag ska äta, sova etc) men de viktiga, existentiella frågorna (hälsa, sjukdom, död etc) kan jag inte styra över.

Trots att syftet med enkäten varit att skapa en frågeställning hos betraktaren har den även bidragit till att jag kunnat göra vissa analyser utifrån de svar jag fått. Ca 400 personer har deltagit i undersökningen som är indelad i grupper som ålder, kön och livsinriktning. (Med livsinriktning menas att jag även fått olika attityd om trosföreställningar från människor som

t ex har ett kreativt yrke.)

50% av befolkningen anser sig vara troende. Män och kvinnor anser sig i lika stor utsträckning vara troende. Undersökningen visar att vi är mindre troende i Sverige än i andra länder, och att endast 35% anser sig vara kristna. Dock visar det sig att 80% av pensionärerna i undersökningen ansåg sig vara kristna.

Den egna trosuppfattningen, samt att vara ateist, är bland de mest utbredda av trosuppfattningarna enligt undersökningen.

Jag kan också dra slutsatser som att människor som anser sig vara troende tror att deras existens har ett syfte, de tror på en sanning om mänsklighetens existens samt funderar mer sällan på döden. De tror även på ett liv efter döden.

Människor som svarat att de inte anser sig veta vem de är funderar mer över sin existens. Kan tyckas ett logiskt svar, men man kan också tycka att den som funderar mer över sin existens borde kommit fram till vem man är?

Ju mer du tänker på döden och ju oftare du funderar över din existens är starkt korrelerade.

50% av de yngre personerna funderar på sin existens minst en gång om dagen.

55% tänker på döden minst en gång i veckan och 50% av personerna i undersökningen är rädda för att dö.

I kategorin pensionärer är endast 15% rädda för att dö. Ingen funderade mer än någon gång i veckan eller mer sällan över sin existes eller döden.

I undersökningen svarade 70% av den yngre befolkningen ”ja” på frågan ”Anser du dig veta vem du är?”. Denna siffra ökar med åldern och av pensionärerna svarade nästan 90% ja.

Oavsett kön så är det starkt etablerat att tro på ett liv på andra planeter.

Den typiske mannen tror på ett liv på andra planeter men inte på ett liv efter döden, medan kvinnor tror på både ett liv på andra planeter och ett liv efter döden.

Slutsats av enkäten i koncentrat

Jag har påstått att nutida svenska människors inte i någon större utsträckning ägnar tankar åt frågor som existens och livsåskådning. Nu förstår jag, utifrån svaren i enkäten, att tankarna runt existens och tro i hög grad finns hos människor men sällan kommer till spontant uttryck och diskuteras heller inte öppet mellan människor.

INFÖR FRAMTIDEN

Det känns som jag är mitt i en arbetsprocess där jag ännu inte kommit fram till några säkra slutsatser. Min förväntan är att fortsätta arbeta med teman som tro, livsåskådning och val.

Jag söker paralleller mellan vetenskap och tro, och försöker hitta gemensamma nämnare och konflikter.

Jag har tilldelats ett stipendium (MFS) för att resa till Indien hösten 2004. Under min planerade resa kommer jag utifrån de kunskaper jag samlar om tro hos människor i Indien och andra kulturer, att göra en jämförelse med Sverige och västvärlden.

Jag deltar i ett projekt som leds av Ronald Jones och Laurie Makela. Där undersöks konfliken mellan tro och vetenskap under temat ”Facts and Faith”. Projektet kommer resultera i en utställning i tyska Gravenhorst under Augusti 2004.

Jag ser mina tankar och arbeten som långsiktiga projekt och jag finner tillfredställelse i det konstant aktuella ämnet tro, eftersom det, för mig, aldrig finns ett säkert svar.

LITTERATUR

* Situationisten Guy Debord, Skådespelssamhället (La Societé du spectacle 1967)

* SvD, Idag, ”Min Gud”, April 2003

* Elisabeth Cubler-Ross, Döden är livsviktig

* Michel Foucault, ”Om andra rum”, 1967(Divan/MaMa)

* Philippe Ariès, Döden

* Stefan Einhorn, Om tro, vetenskap och att söka Gud

* Göran Gustavsson, Tro, samfund och samhälle

* Paul Brunton, Till Egypten, Till Indien, Till Himalaya, Vägen till överjaget m fl

* Mick Brown, Den andlige turisten

Detta är böcker eller artiklar som jag läst och inspirerats av. Endast vissa av dem har jag refererat till i ovanstående texter.