Konstnärer och deras ateljéer (2012)



Blodgivare och Profet
Text Bo Madestrand.

I sin konst kontrasterar Ulrika Sparre våra andliga behov med konsumtionssamhällets materiella tröst. Hon har särskilt intresserat sig för gränslandet mellan vetenskap och alternativa trossystem, som new age och gammal folktro.

Även om vi lever i ett sekulariserat samhälle, menar hon, så har vi andliga behov. Det är de som gör att vi söker starka upplevelser i naturen och kulturen. "Jag är intresserad av känslan att vara ett med allt", säger hon. "Den kan uppstå i olika situationer, som när man bestiger ett berg eller föder barn."

Inspirationen hämtar Ulrika Sparre från tänkare som Abraham Maslow, en amerikansk psykolog som skapade en teoretisk behovspyramid där den yttersta upplevelsen var känslan av självförverkligande. Här, menar Sparre, finns fröet till en livsåskådning som fokuserar mer på det allmänna bästa än på konsumtionshets och religiösa dogmer.

Hon har också intresserat sig för så kallade currykors och ley linjer, energimönster och linjer som förbinder olika andligt laddade platser och sägs ha särskilt starka krafter. Flum eller vetenskap? Ulrika Sparre är inte riktigt säker: "Jag vet faktiskt inte. Man kan hitta vatten med hjälp av slagruta, och när jag besökte en elallergiker som bodde ovanpå ett currykors fick jag själv utslag med en så kallad pekare. Jag försöker att på en gång se det som en subkultur och ett sanningssökande."

Men även om Ulrika Sparre arbetar med "mjuka" frågor, så har hennes konst ofta en vass egg. Hon fick exempelvis mycket uppmärksamhet när hon erbjöd den blivande prinsen Daniel Westling att ta del av hennes adliga blod via en donation. Kvällspressen hakade på, och diskussionen om det otidsenliga monarkin tog ny fart.

"Jag visste inte att det skulle bli sådan uppmärksamhet", säger hon. "Till och med i min egen släkt fanns det de som blev upprörda. Man jag är glad att jag gjorde det, det blev ett sätt att diskutera min egen historia och visa att adelskapet är en hederskultur som bygger på en otidsenlig blodsmytologi. Det är förvånande att vi idag lägger sådan vikt vid vårt kungahus, det är som levande charader."

Ulrika Sparre arbetar inte i ett givet material, utan låter idéerna styra. Hon utbildade sig till skulptör, men arbetar lika gärna med performance, video eller fotografi. Hon har exempelvis gjort en serie ljuslådor med budskap som utgår från de amerikanska frikyrkornas vägskyltar, men med budskap som hyllar individen snarare än en abstrakt gud.

Hon har också gjort en performance där hon intar rollen av en medeltida stadsvakt och går runt i olika miljöer – en konsthall, en förort, en småstad – med en bronsklocka och ropar ut budskapet "allt är bra". Det är samtidigt en kommentar till massmediernas funktion att idag skapa oro och en uppmaning om att acceptera och välkomna förändring, både på ett individuellt och ett kollektivt plan.

I förberedelserna till sina verk ägnar Ulrika Sparre mycket tid till att läsa och tänka. Ateljén i ett industriområde på gränsen mellan Stockholm och Solna fungerar på en gång som ett bibliotek och en verkstad, men de flesta verken skapar hon i relation till en viss plats. "Egentligen skulle jag vilja ha en stor industrilokal med mycket rymd och härligt ljus", säger hon, "men det har ju ingen konstnär råd med."

Förlag Bladh by Bladh
Tillgänglig på Adlibris